02 mar
By: Jörgen 0 1

EFNS ställningstaganden om förnybar vätgas i direktivet om förnybar energi RED II

I sin position som antogs den 25 februari välkomnar EFNS ambitionen i EU:s direktiv för förnybar energi (RED II-direktivet) och den kommande revideringen i RED III om att öka Europas produktion av vätgas men invänder mot att vissa av skrivningarna kan komma att bidra till motsatt effekt och bromsa den gröna omställningen. EU-kommissionen arbetar nu med en så kallad delegerad akt som ska specificera bestämmelser från det antagna direktivet Renewable Energy Directive RED II från 2018 om bestämmelser för att energislag så som vätgas ska få klassas som hållbara. Vätgas lyfts som en viktig kompentent i ett framtida energisystem men då vätgasproduktion kräver stora mängder el introduceras principen om ”additionalitet” som förespråkar att hållbar vätgas endast ska produceras med el som nyligen tillförts i elnäten. Denna del i förslaget tar inte hänsyn till regioner som redan har en stor produktion av förnyelsebar el som används för storskaliga projekt som har betydande klimatnytta för Sveriges och Europas samlade klimatpåverkan.

Sverige är ett av länderna i Europa som har högst andel av förnybar energi i elnätet och i norra Sveriges regioner finns ett överskott av energi från förnybara källor. EFNS understryker att de länder och regioner som redan har gjort stora investeringar i förnybar elproduktion ska kunna nyttja denna för produktion av förnybar vätgas och därmed undantas från kraven som definieras i den delegerade akten. I dessa fall bör det räcka med att elen producerats på ett förnybart sätt för att även vätgasen ska klassas som förnybar.

Norra Sveriges stora industriprojekt nyttjar vätgas från förnybara energikällor i produktionen. För att dessa ska ha förutsättningar att bidra till den gröna omställningen med stor klimatnytta för hela EU krävs en tydlighet att de regleringar som förs fram i den delegerade akten inte kommer att beröra industriella applikationer av vätgasproduktion, nu eller i framtiden. Industriell tillämpning av vätgasteknologi innebär stora behov men också en betydande klimatnytta som måste vägas in och kan inte falla under samma regleringar som förnybar energi för transportsektorn. Vätgas förväntas få en betydande roll i Norra Sveriges transportinfrastruktur som karaktäriseras av en stor geografi, en gles befolkning och långa avstånd till marknaden. Regionens befintliga produktion av förnybar energi utgör således en produktionsfaktor i förnybar vätgas som drivmedel för regionens transporter, vilket kommer att bidra till en omställning av transportsektorn.

Sammanfattningsvis anser EFNS att:

  • Principen om additionalitet bör i sin helhet göra tydliga undantag för regioner och medlemsländer med övervägande del förnybar energi och med ett överskott av förnybar energi i elnäten.
  • EU-kommissionen bör tydliggöra att diskussionen om additionalitet inte berör produktion av vätgas för industriell tillämpning
  • Den delegerade akten bör inte hindra norra Sveriges möjligheter att producera förnybar vätgas med befintlig överkapacitet av grön el för att möjliggöra utveckling och nyttjande av vätgasdrivna flyg, tåg och tunga transporter